Har nu varit förkyld nästan hela veckan, vilket är sjukt tråkigt i sig. Men nu har det börja släppa och näsan får luft igen, halsen känns inte som om den försöker pressa ner en kakus i magen och ens energi börjar komma tillbaka. Det är just det som med gör detta stadiet jobbigt enligt mig. Nu när näsan och halsen NÄSTAN är bra men energin stiger och man orkar mer, vill göra mer.

Min första tanke när jag vaknade imorse och insåg detta var  JA EN LÖPRUNDA! men sen slog det mig, nej det ska du inte. Nu när jag får energi igen vill jag komma tillbaka till vardagen, löpträna, cykla, simma, styrketräna men sålänge man har stickningar och en täppt nästa är det lite svårt och heller inte speciellt bra ur en hälsoperspektiv. Dels är det så att om jag nu gör så att jag bränner energi igen har kroppen mindre kraft att jobba med för att bli av med förkylningen helt, vilket då kan göra att den blir seglivad eller kanske blommar upp igen. En annan och den mer allvarliga synpunkten på det hela är att om man börjar träna igen innan man är helt frisk kan förkylningen utvecklas och vandra till andra delar i kroppen, i absolut värsta fall en inflammation på något viktigt organ säg hjärnan eller hjärtat? Det är inte så vanligt dock men man hör det ibland lite då och då att folk börjat träna innan dem har blivit friska och åkt på något igen, kanske inte just inflammation men att förkylningen blossat upp igen eller att den blev seglivad.

Detta är ändå ett jobbigt stadie för man vill komma tillbaka, starta upp, börja träna igen. Men det är viktigt att man lägger band på sigsjälv här, låter dem sista dagarna gå. Däremot behöver man inte sitta still helt enligt mig men man ska tänka på vad man gör. Att gå runt och pynta inför julen kan vara tillräckligt, eller en kort promenad, dock kanske inte i ett högt tempo. Som sagt ett svårt stadie och då energin kommer, lust att göra mer men vilan fortsätter…