En tillbakablick till värmen

Har nu varit hemma i Sverige tre dagar och värmen man tog med sig hem börja sakta men säkert tina upp det kalla vädret man möttes med. Var lite skillnad att åka ifrån floppflipp och short till kängor, jeans och vinterjacka.

Men vilken resa det varit, 5 dagar där varje dag har sin historia att berätta.

Dag 1 – Upp tidigt i ett fruset Sverige för att efter en bekväm flygning där benutrymmet var så bra att man kunde sitta med benen rakt fram utan att ens behöva böja dem. Väl framme efter några timmar på planet möttes vi av en skön sommarvärme och en taxi som tog oss till vårt hotell som bokstavligen låg ett stenkast från stranden. En dag som spenderades genom att sträcka på benen, upptäcka kvarteren och inse att vi var i värmen.

Dag 2 – Solen hann inte upp före oss innan vi var ute och tog våra första löpsteg längst strandpromenaden. Hjärtat och leendet var som ett medan kilometrarna försvann under våra fötter. När vi väl stannade efter vår tur hade solen redan tagit sig upp och börjat förgylla vår skin från den bleka färg som gjorde det tydligt att vi inte bodde på ön normalt sett. På eftermiddagen var det dags för min första upplevelse på ön, en bussresa längst ön varierande natur ner till San Agustin. Men det var inte många minuter jag var där innan Tor som jag mött upp började visa mig ön små pärlor. Allt ifrån häftiga träningsanläggningar som Svenska Re till sanddynorna i Mas Palomas. Snacka om att ens tankar for runt denna eftermiddagen om event, upplevelser och tävlingar man ville vara med på och även arrangera! När väl tankarna började lägga besökte jag och Tor en av de bästa grill restauranger jag någonsin besökt med en riktigt fett T-bone steak i magen kunde man inget annat än sova gott den natten.

Dag 3 – Ingen sovmorgon, ingen löprunda men en bergsvandring på sex timmar stod på schemat för dagen. Fick träffa en riktigt rolig människa vid namn Björn på Rokcy Adventure, som arrangerar just bergsvandringar på Gran Canaria längst de gamla stenlagda stigarna som finns däruppe. En helt fantastisk och oförglömlig dag. Ön visade verkligen hur skiftande vädret kan vara i bergen medan solen tog och spred sina strålar längst kusten medan vi vandrade 12-13km från en dal till en annan. En trött men oerhört glad Niclas fick sedan sätta sig på bussen tillbaka till Las Palmas där löparna väntade på mig och jag hade en överraskning till dem.

Dag 4 – En dag kvar till de stora loppet men denna dagen började likt dem andra med en underbar löptur längst havet och hem igen, nu började det också märkas på löparna att dem snart skulle tävla för tempot var högre än de andra dagarna. En frukost väl intagen och en bussfärd ner till ett område som bara kan beskrivas med två ord, löparnas eufori! Överallt såg man löpare som antingen var på väg för att hämta ut sina nummerlappar eller redan hade fått dem. Alla skratta, hälsade på varandra och folkfesten var helt klart ett faktum. Rolig nog verkar det som om varje gång man är på ett större lopp träffar man någon man känner och denna gången var inget undantag. När löparna väl hade fått sina nummerlappar, kollat in banan en sista gång var det dags för min överraskning. En taxi förde oss till ett nytt hotell där vi skulle vara under dagen på deras spa och äta både lunch och middag i deras restaurang, uppladdningen var ett faktum!

Dag 5 – Raceday, det kändes redan på morgonen, hela staden kokade, funktionärer var ute och satte upp vattenstationer, banmarkering. Folkfesten från gårdagen hade inte slutat eller ens avtagit, tvärtom den började nu nå sitt klimax. När starten väl hade gått spred sig festen tillsammans med löparna, personer kom ut ur sina lägenheten ner och gatan och hejade på hela vägen till den sista löparen var i mål. Den största lyckan var att få se två nöjda löpare i målområdet på den tid dem själva hade hoppats på, men värst var att dem knappt såg trötta ut. Som tur var tog marathonet ut sin rätt under eftermiddagen och benen började kännas tunga men inget som en festmåltid inte kunde fixa på kvällen för nu återstod bara en sak, en god natts sömn och hemfärden.

Dag 6 – Löparna hade bestämt sig redan dagen innan att morgondagens morgontur var något dem passade på, men när jag väl kommer ner till havet för att avverka mitt sista barfotalöpningspass för denna gången möts jag av två leenden som varit ute och redan sprungit, svalkat benen och nu bara ville ha lite frukost i magen efter en skön dusch. Inget slår känslan av sanden som trycks bort av din fot medan du känner att farten bara kan öka och öka och öka. Vattenbrynet flyger och kyler en lite medan man trampar vidare och solen ger en den sista värmen man kan ta med sig hem till ett kallt Sverige. Men resan hem var lika skön som resan ner. Härliga stolar, gott om benutrymme enda skillnaden var att löparna inte verkade vilja röra sina ben lika mycket inne på flygplatsen mellan butikerna när vi väntade på vårt plan.

Om man nu ska summera denna resa i ett ord så är det så enkelt som att det är omöjligt. Att få värme i vinter, barfotalöpning längst en varm strand, uppleva en bergsmiljö som man aldrig hade kunnat tänka sig och samtidigt veta att man kan få både våg, vind och sandsurfa på en och samma ö medan vart man än är kan ha solen att göra en gyllenbryn är helt otroligt. Sen är det utan vekan så att jag tackar Stene, Tor och alla andra på Gran Canaria Experten för denna möjlighet och upplevelse, Björn på Rocky Adventure för den kanongrymma vandringen, och sist men absolut störst löparna som var med under resan och var med i dessa fantastiska morgonrunder längst Las Palmas strandpromenader. Gran Canaria är definitivt en ö jag kommer besöka igen!

Kommentera

Stäng meny