För ett tag sen var jag och lyssnade på en av mina stora inspiratörer i världen, Jonas Colting,  när han föreläste i Helsingborg. Jonas sa då en sak som jag aldrig riktigt sett på det sättet innan men som jag funderat på mycket sen dess. Jag har själv märkt hur jag i olika delar i min vardags har en brist på detta medan i andra delar har det utan tvekan. Samma sak har jag sen kunnat se hos andra personer när man möter dem i vardagen, ser dem stå i kassakön, blikön, på gymmet, på jobbet, ja rent sagt överallt.

Tålamod är en mänsklig naturtillgång som allt mer håller på att bli en bristvara. Bristvara på det sätt att vi allt mindre klarar av att låta saker ta tid. Vi ska ha resultat direkt, vi ska vara klara direkt, framme nu, vi ska vara klara innan vi ens börjat ibland. Vissa kan, inklusive jag, kan ibland bli stressade över det faktum att vi inte får resultatet direkt, belöningen direkt. En bisarr verklighet då saker tar tid.

I mitt idrottande har jag tålamod. Jag är fullt medveten att man inte på två pass kan gå från att springa 5min tempo direkt ner till 3.5min tempo. I min träning har jag tålamod med att resultat tar tid att bygga upp och nå. Här kan jag vara lugn och sakta men säkert låta resultatet, utvecklingen och belöningarna komma.

Denna bristvara är något jag känner mycket är något vi måste återinföra i våra liv, speciellt i vår vardag! När vi väl börjar med det tror jag mycket av vår stress kommer sjunka. Med vårt tålamod kommer en medvetenhet och förståelse över att allt inte kan ske nu, för vad skulle då ske imorgon?