I skrivande stund befinner jag mig i Köpenhamn, vilket jag vågar påstå är Europas Mekka för yoga. Jag har just avslutat två härliga yogapass och fler väntar denna helg. Vad mer kan en yogafantast som jag, önska sig?

Men så har det inte alltid varit. Det fanns en tid som jag förknippade yoga med, som jag brukar säga ”flummande” och ”hummande”. I dag vet jag bättre, yoga är så mycket mer!

När Niclas frågade mig om jag ville gästblogga på hans blogg så var det viktigt för mig att veta vad det var som han ville att jag skulle förmedla. Niclas sa att han tyckte att jag hade en ”cool” inställning till yoga och att han var lite nyfiken på var den kom ifrån. Då mitt motto är att ha en ödmjuk inställning till all typ av träning och till den som utövar den, glädjer det mig att höra att Niclas har den uppfattningen om mig och min yoga. Jag ska nu försöka upprätthålla Niclas uppfattning, genom att berätta ”min” historia om min ”coola” passion för yoga.

Sedan unga år har jag mer eller mindre alltid utövat någon typ av träningsaktivitet. Fotboll, handboll och volleyboll. Slutet på 80 -talet vann volleybollen till slut mitt hjärta! Med en fantastik gedigen tränarutbildning, som gav mig helt nya perspektiv på livet och träningen, gick jag från spelande tränare till att bara träna laget, som låg i botten av division tre, med ett enda mål i sikte. Att vinna division två! Efter två säsonger och jag uppnått mitt mål lämnade jag både laget och klubben för att ta ryggsäcken på ryggen och bege mig ut i vida världen. Då med ett nytt mål i sikte, nämligen att upptäcka världen. Över en tioårsperiod luffade jag runt och upptäckte världen, främst Asien. Kanske redan där började min yogaresa! Dock inte fysiskt utan mer, helt ovetande, på ett själsligt plan.  Min fysiska träningsform var fortfarande fokus på snabba explosiva träningsformer, som passade min personlighet och som jag kunde träna överallt i världen, det vill säga beachvolley, gym, kickboxning och aerobic etc.

När mitt luffande tog slut och jag etablerade ett ”vanligt” liv här hemma skadade jag mitt knä i en skidbacke i Österrike, och skulle egentligen bli opererad. Eftersom jag var helt emot operation frågade jag läkaren om där fanns något jag kunde göra för att undvika operation. Nu åtta år senare vågar jag påstå att det var en av de absolut bästa frågor jag ställt i hela mitt liv. Läkarens svar var att den enda träningsform jag skulle kunna prova för att styrka mitt knä, var yoga. ”Träna din balans”, ”Stå på ett ben”, svarade han.  Mitt mål blev helt och hållet fokus på att, utan operation, bli stark och frisk i mitt knä!

Där finns många olika typer av yoga. Vissa yogaformer fokuserar direkt på meditation eller andning och andra på kroppsövningar och där finns många olika benämningar på dessa typer av yoga. Då jag ville träna upp mitt knä började jag träna yoga helt relaterat till den fysiska effekten. Styrka, smidighet och uthållighet. Precis den effekt som förväntas av de flesta träningsformer.  Men där tar likheten slut! Genom att både medvetet och omedvetet sträva efter balans i både meditation, andningsteknik och kroppsövningar tar yogan dig bortom de vanliga träningsformerna. Det finns ingen annan träningsform där du når ett så fantastiskt helhetsresultat som i yogan.

När jag utövar yoga finns där en oväntad effekt som driver mig. Det är samspelet mellan kropp, själ och tanke som är en effekt som är svår att beskriva utan att låta religiös :-). Men för att nämna några konkreta saker så arbetar jag bara med min kropp, vilket i sig är ett fantastiskt träningsredskap – det behövs inget annat. Du kan göra många olika övningar med din kropp – ju fler övningar du gör desto mer kroppsmedveten blir du – det är bara du själv som sätter gränserna.  Jag ”tvingas” förstå hur min kropp fungerar för att utföra de olika positionerna både på ett ergonomiskt korrekt sätt men också för att kunna komma djupare in i positionerna. Jag blir inte bara smidigare utan positionerna öppnar och rensar också upp alla inre organ. Yogan ger mig också en meditativ effekt där mitt sinne och tankar får en möjlighet att lugna och stilla sig. Efter varje yogapass så finns där något i yogan som kallas Savasana, viloposition. Det är de sista 5-10 minuterna där man bara ligger ner och vilar. Man gör det av olika anledningar men främst för att låta kroppen både återhämta sig och ha möjlighet att tillgodogöra sig det den precis har gjort. Något jag rekommenderar dig att göra efter all fysisk aktivitet. Jag är helt övertygad om att du får ett bättre resultat av din träning! Jag är också helt övertygad om att genom den korta vilan, ”lär du känna” din kropp på ett annat sätt. Du blir mer lyhörd för de signaler som kroppen ger som vi ibland inte lyssnar på eftersom vi bara ”pumpar på”.  Jag har lärt mig att genom att lyssna på min kropp är ett ypperligt sätt att ”beräkna” min egen hälsa och dagsform.

Jag lyckades! Mitt knä blev starkt utan operation och jag ville ha mer av yoga och mitt nya mål var nu att bli yogainstruktör. Jag gick min första utbildning 2007 och 2008 började jag hålla klasser på Torekov Hotell. Men det var först hösten 2008 som mitt stora ”jag är förlorad i yoga” genombrott kom, då jag deltog på en Anusarayogaklass med Jordan Blom. Jag hade hittat ”hem”! Utan tvivel var det här verkligen min grej! Anusarayogan passar mig på många olika sätt och Jordans sätt att guida och instruera passade mig som handen i handsken. Senare den hösten påbörjade jag min Anusarayogautbildning. En utbildning som rullat över en period på nästan tre år. Något av det bästa jag gjort! Mitt mål som yogainstruktör är färdig först när jag kan titulera mig Anusara inspired yoga instruktör. Så nästa steg för mig, är att göra filminspelad yogaklass med mig som instruktör, som ska bedömas av certifierade Anusarainstruktörer, samt att göra ett skriftligt test och lära mig alla positioner på Sanskrit. Vilket inte är helt enkelt! Så håll ögon och öron öppna, för jag kommer inom kort söka yogisar för att deltaga i mitt ”examensprov”:-)

Den internationella Anusarayogautbildningen jag gått har gett mig fantastiska verktyg att guida, träna och förstå olika typer av människor i sin träning. Den har gjort mig än mer ödmjuk inför både mitt och andras liv och träning. Och då menar jag inte bara yogaträning. Ni som känner mig vet att jag förespråkar all typ av träning. Vilket jag visar genom att dyka upp på alla typer av träningspass. Men det är klart, mina krav på en bra instruktör har blivit högre. Jag anser att yogan är ett fantastiskt komplement till all annan typ av träning. Vad jag däremot kan märka är att om jag tränar för mycket ”pumpa pumpa” så blir jag stelare och på så sätt ”hämmar” det min utveckling i yogan. Då jag ibland hör kommentarer som, ”Jag kan inte gå på yoga för jag är för stel” svarar jag med, ” Det är just därför som du ska yoga”.

Ni som känner mig vet också att jag är en passionerad människa i min natur och att det som genomsyrar mig och min person är min målmedvetenhet. Jag uttalar alltid en vision för mig själv och jag sätter alltid upp mål i livet. Både visionen och målen utvärderas och följs upp. Samma gäller min träning! Det hjälper mig att hålla motivationen hög och framför allt kunna ”belöna” mig själv på olika sätt. Jag följer alltid upp mina mål för då ser jag tydliga resultat utifrån min målsättning.

År 2008, då yogan verkligen funnit mitt hjärta och jag var efter 4 års studier och ett taskigt förhållande, 15 kilo tyngre än idag, uttalade jag en vision; ”Träningen skulle bli en livsstil”.  Det skulle vara enkelt och självklart att ta träningsväskan för att ta mig ner i träningslokalen. Eftersom en vision inte behöver vara tydlig så observera att jag inte är tydlig med vilken typ av träning jag ska utöva och att jag inte heller nämner något om min kost eller viktminskning. Det innebär att min vision alltid tillåter mig att träna vad jag vill och att äta vad som helst! Ingen våg och ingen tidsaspekt! På så sätt inte heller något dåligt samvete utan bara med en enda uttalad vision: att träna regelbundet! Helt underbart!

När jag väl hade uttalat min vision så var det enkelt att sätt ett mål. Målet var att kunna göra Astavakrasana eller på engelska, Eight-Angle Pose. (Se bild). Då ett mål måste vara tydligt, realistiskt och mätbart var det ett perfekt mål. Det kunde inte bli tydligare. Jag skulle lyfta min egen kropp och skicka ut benen rakt ut antingen till höger eller vänster. Helst i ett hyfsat horisontalt läge! Jag kommer så väl ihåg när jag 2008 hemma i mitt kök, pekade på en bild som jag satt upp på mitt köksskåp, och sa med ett barns övertygelse till min väninna, ”Det här är mitt mål”. På bilden var det en fantastisk vältränad kvinna som gjorde just positionen, Astavakrasana. Jag förstår idag min väninnas förtvivlande ögon, då hon verkligen ifrågasatte min verklighetsuppfattning. Hon betvivlade att det var ett mål som var realistiskt för mig. Jag förstår idag hennes tvivel! För mitt privatliv var mitt i ett kaos, jag visste att jag inte skulle få förlängning på mitt projektarbete på Ikea IT, jag var 15 kilo tyngre och vig som ett kassaskåp och mitt i allt detta var jag mitt i min masterutbildning.  Idag skrattar både jag och min väninna åt det ögonblicket och båda förundras över att jag verkligen uppnått mitt mål! Inte en enda gång tvivlade jag på att jag skulle klara det. Ja, det har verkligen varit som ett barns övertygelse. Vägen har varit lång och långt ifrån enkel. Kanske är det min egen tränings- och livsresa som genomsyrar min ödmjukhet till andras liv och träning!

Träningen är idag för mig en livsstil och jag har med råge nått mitt mål. I min utvärdering kan jag se att jag har totalförändrat min kost, nått så mycket andra mål på vägen och framförallt har jag träffat massor av underbara människor, öppnat många nya dörrar och stängt många gamla. Samtidigt har jag otroligt roligt och grädden på moset är att jag har en starkt och hälsosam kropp. Det i sig kunde varit en vision! Idag har jag även förtydligat mina mål då det gäller både privat och arbetsliv. Och nu är det snart dags att hitta en ny vision och nya mål i min träning. Allt för att behålla min passion och kraft för både livet och träningen!

Idag frågar min väninna mig ofta om råd. Det kan vara något inom arbete eller om träning, ibland vill hon att jag ska säga vad hon ska göra men hon vet alltid svaret ”Vad är ditt mål?” och ”Vad vill du åstadkomma?”. För kom ihåg att det är dina mål ingen annans och det är bara ditt inre driv som säger om ditt mål är realistisk eller inte.

Lycka till med din träning!

Hoppas vi ses på mattan

Namasté

/Laila