För ett par år sedan när jag när jag jobbade och tränare mycket så såg jag en kväll en film. Filmen i sig var inte det roliga utan vad jag hittade i filmen, nämligen en inspirationskälla som jag burit med mig sedan dess och använder varje gång det är tung, oavsett om det är en uppförsbacke, en träning, tävling, arbetssituation eller någon annan typ av utmaning.

”Our deepest fear is not that we are inadequate. Our deepest fear is that we are powerful beyond measure. It’s our light, not our darkness, that frightens us most.

We ask ourselves, who am I to be brilliant, gorgeous, talented, fabulous? Actually who are you not to be? We are all a child of god. Your playing small does not serve the world. There is nothing enlightened about shrinking so that other people won’t feel insecure around you. We are all meant to shine, as children do. We were born to make manifest the glory of god that is within us. It’s not just in some of us, it’s in all of us. And as we let our own light shine, we unconsciously I’ve other people permission to do the same. As the are liberated from our own fear, our presence automatically liberates others” – Marianne Willinson

Denna text finns inmatad i mitt huvud och hoppar alltid upp där så fort det blir tungt. Den stärker en inifrån och lyfter en. Vi är alla starkare än vi tror och kan göra saker utöver vad vi tror är möjligt! Att tänka på allt negativ en människa kan göra, hur elaka vi kan vara och ibland är mot varandra är inget svårt men att se ljuset, den där strimman av hopp är starkare än något annat. Denna text i sig bär med sig mycket ljus och jag hoppas att du nu ska kunna ta med dig denna text och hitta en styrka i den.

Hela texten i sig kanske är svår att komma ihåg men minns då i alla fall denna meningen. It’s our light, not our darkness, that most frighten us. För det är vår styrka som skrämmer och förblindar oss mest!