Satt innan idag och tittade ut genom mitt fönster i mitt arbetsrum. Strålande sol, lite moln på himlen, såg faktiskt riktigt skönt ut nästan så man kunde tro att sommaren var på väg igen. Kände hur benen började prata med huvudet. Kom igen, kom igen! en mil, bara en mil! Det är ju bara några minuter. Det kittlade verkligen för att ta sig ut att springa… tills man tittade på träden. Det blåser, en hel del. Helt plötsligt såg det inte lika varmt ut, molnen såg rätt tunga ut och ja den där solen lyste nog inte så starkt ändå.

Dem där förhållandena som gjorde så inbjudande att sticka ut började sakta sina och sen satt man kvar och fortsatte arbeta. Allt var rätt innan jag såg att det blåste. Riktigt löpväder! Men vinden sabbade allt, eller?

Vet att många gånger när jag vaknar så kan jag känna precis så innan jag ens fått chansen att titta ut genom fönstret. Sen tittar man ut. Regn, blåst, kallt, tråkigt, hårt, fientligt. Men ändå står man där 15min senare redo att börja träna. Det finns nästan aldrig några perfekta förhållanden och skulle det mot all förmodan infinna sig så är det kortvarigt. I slutändan handlar det inte om det perfekta för det blir aldrig perfekt, men ruskigt nära.

Det finns ingen stund som är perfekt för något tror jag. Bara bra eller bättre. Ibland funkar allt riktigt bra men nästa gång får man kämpa lite extra inte vara i sin träning men i vardagen med. Vem har inte haft en dag som på pappret sett ut som alla andra men aldrig  någonsin blivit den samma som den förra? Allt förändras även under träningen. Ibland startar man i motvind, medvind eller sidovind bara för att få träffa på vinden i alla lägen längs rundans gång.

Att sitta hemma och vänta på det perfekta tillfället ska dyka upp för den där löpturen är dödsdömt för att misslyckas, så hoppas du har mycket kaffe nära dig i så fall. Att acceptera det som står framför en och de förhållandena man har utgå ifrån är det bästa man kan göra. Sen tror jag v i alla drömmer om den där perfekta dagen då temperaturen, vinden, solen, fuktigheten är helt perfekt. Men det förblir nog bara en dröm, ta vinden och spring med den. Det var precis vad jag gjorde och vilken upplevelse det blev!