Tävlingssäsongens intåg

Satt precis och kollade igenom facebook och nu kan man utan tvekan konstatera att tävlingssäsongen för många har börjat. Det är nu all träning ska ge resultat och målen uppnås.

Känner själv att det är nära nu om ca 20 dagar är det själv dags för min premiär i triathlon. Det är med både glädje och ångest som inser att dagarna nu är räknade. Man vill nog alltid slipa till tiden lite extra. Just nu är det mycket träning. Många mil och tidiga morgnar som passerat redan och inte blir dem färre än.

Simningen är än det jag fruktar mest. Har haft fantastiskt hjälp av vänner för att utveckla min teknik och den jag får höra gång på gång nu är att det är bara distansen som ska upp för min teknik är bra, vilket är en riktigt bra förutsättning. Nästa vecka är det dags för första  passet i havet med (kommer nog bli kallt!) för att vänja sig vid vågor och allt. Samtidigt som löpningen för min del stått still länge nu så verkar det som om jag faktiskt ska klara av att genomföra loppet i mina barfota skor helt! Har tränar mycket och verkligen vant mig vid det. Tyvärr är det ju det vi måste efter vi använt våra totaldämpade och hälslående skor tidigare.

Det som påverkar mig mest däremot just nu är inte simningen och min ansträngning där utan om mina baksidalår och högra höft vill vara med mig hela vägen fram. Har lyckat komma tillbaka riktigt bra sen jag blev ”återställd” men än kan det kännas kvar, likaså är inte skoskaven långt bort än, vilket min fotvårdare med säger till mig att huden har inte helt läkt under foten sen förra vändan.

Just vet jag, precis som alla andra tävlande, när säsongen startar att det är bara jag som kan påverka det sista än mer nu och att det är jag själv som vet hur bra förbered jag är. Jag vet om att det är jag som lagt upp träningen, kosten och alla andra förberedelser. Visst jag har haft många som hjälpt mig, tränat mig, coachat, puschat, stöttat men i slutändan är det ändå upp till mig längst hela resans gång att se till att jag når dit, ingen annan.

Mitt mål står än kvar. Triathlonet vill jag ha gjort på under 3 timmar och gör jag det på 2,5 timmar är jag grymt nöjd och stolt! Men det kommer jag vara i vilket fall som helst. För i slutändan är det ändå som jag skrev. Det är min resa, jag som kämpat och nu har målet i sikte, nu ska jag ta det!

Kommentera

Stäng meny