klockan var inte mycket mer än lite i 6 när jag satt i bilen på väg till simträningen, solen hade redan passerat horisonten och det var redan varmt nog att bara gå runt i short och t-shirt. Lugnet hade än inte lämnat dagen och vägarna var så gott som tomma på trafik. Här och där såg man en löpare eller cyklist som var ute och körde ett pass. För bara någon vecka sen så såg man inte hälften av alla dem man möter nu på morgonen på sina träningar. Nu börjar det krylla av folk.

Det är precis som att folk kommer ut med solen på morgonen, laddar energin och sticker iväg till arbetet efteråt. Folk blir socialare, vill göra mer, aktivera sig. Det är riktigt härligt för helt plötsligt matar man inte meter på meter i ensamheten längre. Man hälsar, ser andra svettas och kämpa, leenden och glada miner. Solen på något sätt drar ut även den segaste morgonmänniskan till att orka springa, cykla, simma eller vad man nu väljer att göra redan på morgonen och för många redan innan frukosten!

Det är en härlig tid, inte bara för att fler kommer ut men just för att vi är fler ute. Fler som peppar, puschar och stöttar varandra nu när kilona ska bort efter träningsidet som rådit sedan värmen övergav oss för flera månader sen. Morgnar är en fantastiskt tidpunkt att träna på, speciellt nu.

På morgonen kan man få se solen bryta horisontlinjen, daggen lyfta på från fälten och skapar en mystisk medan värmen än inte är stark nog att kväva en utan istället skapar en känsla där man kan sväva fram. Allt i världen är än tyst, enda som kan höras är naturen som vaknar. Den känslan är så otroligt att när man fått med sig den från morgonen blir sällan dagen något annat än bra! Grunden för dagen är lagd, träningen avklarad och du har än all tid i världen att fixa världens alla problem under dagen.

På vägen hem så var det precis som om kunde känna den känslan i trafiken, bland gångtrafikanter och cyklister. Världen hade än inte riktigt vaknat men vi som var uppe visste vad vi hade tjänat och fick ta med oss in i dagen