När jag springer hemma så springer jag dels på asfall, grusvägar men också en hel del i skogen och den orörda naturen. Stock och sten blir naturliga hinder som skickar upp pulsen ett extra slag, foten får arbeta aktivt då den är första och sista punkten i marken i varje steg. Hela kroppen får på sätt och vis sig en genomkörare då balansen sätt i spel med när marken är allt annat än jämn.

I Portugal just nu är det så varmt att man har bara två chanser på sig att träna ute och det är innan 9 eller efter 20, sen steks man bort. Sitter just nu lite halvt ofrivilligt på en uteservering under ett parasol då solen + saltet från atlanten gjorde att brännan bättrades avsevärt under kort tid. Som tur är upptäckte jag det i tid och klarade mig (nog) ifrån att bli bränd.

Imorse däremot tog jag en fantastiskt löptur. Efter bara någon kilometer på asfalt tog jag mig ner till kustlinjen. Turen i sig tog mig lite längre än planerat i den nya skorna jag än håller på att springa in men det var det värt! Där jag befinner mig nu så skulle man kunna säga att landskapet ganska skarpt slutar med klippor och en sandstrand nedan, vilket gjorde backträningen oundviklig. Backarna och kullarna i sig kunde ibland nästan efterlikna en bergsbestigning där löpning nästan var omöjligt tack vare den skarpa lutningen och smala stigen.

Att få springa i naturen i sig på Bjäre är något som gör alla träningspass roligare men här, här sken det av glädje. Att känna att varje uppförsbacke är ett nöje och energigivande är något som inte många skulle vilja påstå men hela min kropp bara sken i detta läge. Kulle upp, kulle ner. Ville knappt att det skulle ta slut. Vet jag ofta kan prata om träningsglädje och löpglädje i sin rena form. Känslan jag fick idag var nog den starkaste sådana jag fått på länge. Allt klickade, steg, hastighet, formen, tekniken, flåset, pulsen men värmen är starkt påtaglig även här under parasolet nu timmar senare.

Efter att ha sprungit en runda på närmare 50minuter så kände jag att benen bara skrek efter mer men värmen började då ta sitt grepp om det redan torra landskapet. Nu tänker jag ta något klunka i mig det sista av vattnet, kasta mig i poolen någon timme till innan nästa träningslucka öppnar sig och det blir dags igen. Njut därhemma för det gör jag härnere!