Skip to Content

Monthly Archives: augusti 2012

Vad är mitt mål

Jag har alltid tränat hårt, mycket och intensivt. Gillar att ligga på en hög nivå och utmana mina fysiska och psykiska gränser. Under mina 23 år har jag varit duktig i många idrotter men av olika skäl stannat upp eller fått hoppa av. Men med triathon har jag lyckats ta min hälsa till en ny nivå. Under de senaste tre åren har jag tränat mycket styrketräning och byggt en kropp som håller för de utmaningar jag ger mig in på men i det stora varit utan ett mål.

Mål är viktigt för oss. Inte bara för att vi ska ha något att jobba emot utan också för att motivera sig. Har träffas många personer som bara tränar för att träna, vilket av min erfarenhet brukar hålla max tre månader innan träningen börjar svikta.

Nu känner jag mer och mer att min kropp utvecklas om än med toppar och dalar mot det bättre hela tiden. Efter min premiär i triathlon var jag säker på att det var detta jag ville göra men hur bra och hur snabbt är alltid svårt. Men ett mål känner jag ett behov av att ha. Idrott i sig kan vara tufft. Vi är många som vill samma sak och elitidrott är inte annorlunda på något som. Det är i många fall till och med tuffare. Men chansar man inte vinner man inte.

Därför har jag satt som mål att inom sex år vill jag ligga bland dem 10 bästa i Sverige på olympisk distans för min ålder. Ett mål som är högt satt men rimligt att nå. Det kommer bli många långa timmar, många långa mil, litervis med svett men det är det värt. Inte för att bevisa för någon annan att jag kan, inte för att bevisa för mig själv att min hälsa klarar det utan för att se hur långt jag verkligen kan gå.
Tillsammans med alla som hjälper mig tänker jag kämpa, slåss, svettas, simma, cykla, springa. Vet redan att jag har många kompetenta personer bakom och med mig i detta men allt arbete landar i slutändan på mig, ingen annan. Så nu gäller det!

0 0 Continue Reading →

Ett kött utöver det vanliga

När jag skrivit här på min blogg om naturlig, ren, ekologisk och närproducerad mat har jag ibland nämnt Bjäre rödkulla.

Jag älskar verkligen min mat och jag spenderar gärna flera timmar på att åka runt för att få dem bästa råvarorna då det betyder mycket för mig och speciellt min hälsa. Att köpa kött i en vanlig ica butik är sin sak. Där finns oftast mängder av olika typer av kött som vi alla hört talas om, alltid lika rosa och små röda i sina svarta förpackningar i en kyldisk, gärna i storpack. Inget fel med detta men har ni någonsin sätt en riktigt köttbit? den är en inte blekrosa, den är röd.

Därför gilla jag med Bjäre rödkulla, dem behandlar köttet på ett så bra sätt man bara kan tänka sig. Tror man inte på det själv är det inte så svårt att bli övertygad för att man behöver göra är att titta ut genom fönstret så ser man hur djuren går och betar på fältet utanför. Här ligger det inte i svarta låder, rosa och fint. Här luktar det kött och smaken är fantastiskt, oavsett om man steker eller kokar det.

I vintras gjorde jag mycket grytor och använde då detta kött. Det luktade fantastiskt hela huset! Det smakar så mycket mer och det är värt varenda krona.

Bjäre rödkulla ingen stor fabrik. Lina och David som driver det står oftast själva i sin egen butik på gården och säljer allt kött. Det är närhet, att kunna fråga producenten direkt hur och varför och veta att man får rätt svar direkt. Det behöver inte gå i en massa led ner i en lång kedja och upp igen för att du ska få svar. Du får det direkt.

Jag älskar detta kött och det är nästan helt uteslutande det enda kött jag äter. Har du inte provar det så gör det, åk dit nu!

0 0 Continue Reading →

Besviken men hälsan går före allt!

Temperaturen ligger runt 17 grader i luften, vattnet ligget spegelblankt med samma temperatur och en liten lätt bris svalkar. Molnen täcker solen så den stekheta värmen hålls borta, ja förhållandena igår på Malmö triathlon var nog så nära perfekt som det bara kan komma men det hjälpte inte.

Redan på morgonen när jag vaknade insåg jag att det inte skulle gå att starta. Min vänstra hälsena sa ifrån och att inte lyssna vore bara idioti. Även i bästa av världar om jag skulle startat skulle jag kanske bara fått en rejäl kramp men i värsta fall hade jag fått en så kraftig bristning att hela senan gått av. Så efter mycket velande så var beslutet ett faktum. Ledsen, besviken och arg sammanfattar det hela. Det fanns inget jag hellre ville än att starta igår, speciellt med dem förhållandena, få en sista chans att testa ens prestationsförmåga innan årets sista tävling.

Vi har bara en hälsa och det är upp till var och en att förvalta den. Att springa av sig hälsenan är inte direkt att förvalta sin hälsa, tvärtom och det finns inget i hela världen som kan förklara, ens motivera varför man ska göra det på en tävling. Hälsan är det som bär oss genom livet. Vi kan påverka den hela tiden genom våra val av träning, kost och vila. Man kan inte överarbeta eller underarbeta en och tro att hela ens hälsa helt ska lyftas av bara det. Balans är nyckeln och det är det som gäller även när man står vid ett sådant läge jag stod vid igår. Det sved och svider än att jag inte gjorde det men jag vet det är rätt val för min hälsa.

Nu tänker jag ta med mig detta, ladda om, vila min vad och satsa på nästa tävling istället. Det är inget som är lätt att acceptera att man inte kan genomföra sitt mål även när man står exakt vid mållinjen.

Hälsan är något som vi kan påverka. Vill Du lära dig med om hur, tips och trix så anmäl dig till något av mina två event jag kör i slutet på månaden i så fall, Du hittar dem neden

Hälsocamp på Torekov hotell & Back to Basics på Ystad Saltsjöbad

0 0 Continue Reading →

Imorgon gäller det, eller?

Nu sitter man här igen, dagen innan tävling. Måste tyvärr erkänna att suget är inte riktigt på topp. Har nu i två dagar gått med foten lindad, tejpad och tigerbalsamerad + att jag fick lite extra fina elstötar in i vaden imorse. Mest bara för att få den att slappna av lite extra. Provade springa lite nätt när jag vaknat på den än dagvåta gräsmattan, vilket kändes bra men man vet aldrig.

Innan tävling brukar hjärnan ibland försöka hitta anledningar till att inte tävla. Idag behöver min inte ens kämpa för att hitta en tanke. Oavsett vad så åker jag med ner till Malmö imorgon och kommer nog väga hela vägen fram till startskottet. Vill så gärna tävla men hälsan och en hel kropp går före allt.
Tur i oturen är att jag tog detta direkt när jag fick första känningen och har sedan dess gjort allt för att vila den. Inga hopp, ingen löpning, cykling, inte ens simning! Har svårt att avgöra om det är hela vaden som bara är spänd eller om det faktiskt är en förkänning till en bristning.

Skillnaderna mellan dem två är ganska stora. Har jag tur är det en spänning och kramp som ligger och lurar, vilket man kan säga är att muskeln ligger och lurar på om den ska hoppa in i försvarsläge eller inte. Är det däremot en bristning snackar vi helt andra saker. En bristning, precis som det låter, är att något håller på att brista. I detta fallet min hälsena. Hälsenan i sig är fästpunkt för två stora muskler för vaden. Skulle det bli en lite bristning har jag bara tur för då har kanske bara en eller ett fåtal fiber gått av, däremot om jag får en riktigt bristning så går hela hälsenan av och min vadmuskel får hälsa på knäet.

Känner man någon skillnad i förstadiet? Beroende på hur tidigt eller sent man tar det ja och nej. Jag har tagit det så tidigt att jag faktiskt inte kan avgöra vilket men desto senare man tar det desto tydligare blir det.

Malmö triathlon och denna uppladdningen. Att tävla för att tävla och offra min hälsena finns inte på kartan men det kommer nog ta mig till startskottet imorgon innan jag bestämt mig vilket jag gör. Bra uppladdning eller hur?

0 0 Continue Reading →

Min Yoga

Förr ett tag sedan skrev Laila Svensson om sin resa med Yogan. Redan då hade jag bestämt mig för att prova, vilket jag gjorde och fastnade.

När jag tänkt på yoga tidigare så hade jag mycket av den stereotypa bilden kanske. Andas in och ut, sitt och blunda, hhhhuuummm, fokus inåt, lite rökelse, mycket flumflum. Tråkigt men sant. Yoga var något som inte skulle passa mig alls, de var för lätt, för enkelt. Men jag bestämde mig för att släppa allt detta, gå in förutsättningslöst och se vad yogan kunde ge mig.

Det var en tidig fredagmorgon då jag kom på ett av Lailas yogapass. Väl inne så ställdes mitt idrottsjag på prov. Inga skor, ingen klocka, inga pulshöjare, naket. Lite som jag gillar det. Kroppen ska få arbeta fritt. Vi skulle ställa oss i positioner där jag utmanades, både styrkemässigt, rörelsemässigt och balansmässigt. Det i sig är inget märkvärdigt men det var det. Kroppen utmanades på ett sätt där den ska fungera men där vår vardag gör oss stela, sega, hårda och lata.

Erkänner fullt att min puls aldrig når en sådan nivå som den gör i mycket annat men andra saker sker. Det tog några gånger men helt plötsligt kunde jag börja uppleva och känna hur min andning både blev djupare och bättre, mer luft kunde tas upp. Hjärtat slog inte snabbare men öppnade sig för mer blod och varje slag blev kraftigare. Flumflum låtande? Det hade jag med sagt om det inte var för att jag kunde märka det i löpningen, cyklingen, simningen och styrkeövningar. Kroppen öppnades.

Men bäst av allt mina yoga gör mig rörligare. Jag har nästan alltid levt med korta och stela baksidor på benen, så stela att jag inte kunnat nudda marken när jag står upp. Idag sätter jag hela handen i och ler. Yoga för mig idag är inte flumflum utan ett sätt att öppna kroppen för att kunna använda hela vårt hjärta och lungor, skapa rörlighet där vi annars är stela, balansera oss, stärka oss.

Det är inget maxpass utan något helt annat. Yogan får mig att svettas och arbeta på ett sätt som andra idrotter inte gör. Min yoga har tagit mig långt och kommer att hjälpa mig komma än längre. Yoga är utan tvekan ett träningspass, även för idrottsnörd som mig

2 0 Continue Reading →