För att jag ska kunna nå mitt mål med triathlon krävs, precis som för många andra, en kraftansträngning, utveckling och många, många, MÅNGA timmars träning. Det tar tid, det kräver kraft och energi men mest av allt är det många tunga timmar.

Jus nu har jag påbörjat nästa utvecklingsfas och håller på att höja mig ännu en nivå. Jag ska bli snabbare både på simningen och cykling innan vintern är slut. Så i veckan höjdes nivån och det känns. Mina baksidalår är trötta, bålen vill vila och även om huvudet är helt med mig så är kroppen lite segare. Inte slö men seg.
Man behöver inte hålla på med elitidrottande, elitsatsningar eller något liknande för det ska vara såhär. Vet själv när jag pratar med klienter som ska gå från noll till ett att det kräver otroligt mycket av dem. Tror säkert att Du med känner igen dig i det.

Vem har inte vaknat på morgonen efter att dagen innan kört ett härligt träningspass och känt träningsvärken? En skönont känsla infinner sig.

Jag menar inte detta som en ursäkt att klaga eller tycka synd om sig själv, tvärtom! Det är en anledning till att ge sig en klapp på axeln och inse att man gjort något bra. att höja sig en nivå, oavsett vilken nivå, kräver sin kraft, tid och energi.
Det enda som gör detta enklare för mig just nu är att jag vet mitt mål, varför jag gör detta och att jag har fantastiska vänner och familjemedlemmar som vet om det. Dem är där och stöttar, puschar och ibland till hänger med ut. I värsta fall är dem inte sena på att sparka ut en genom dörren som man kommer iväg och kör sitt pass.

För vem kan säga efter att dem kört ett pass att dem mår skit av det? Har Du någonsin själv känt eller hört någon säga:
Detta passet var bara dåligt, fan va kast det gick, hur dålig är inte jag, detta jag ingenting.

All träning ger någonting och vi är alla lite glada när vi kommer hem svettiga från ett pass och får sätta oss i soffan eller stå i duschen 1min längre bara för att vi gjort precis det vi gjort. Tagit ett steg närmare vår nästa nivå