”Niclas, du kommer aldrig bli bra på en idrott utan halvkass på tre”

Den meningen har jag fått höra några gånger ifrån en av dem som hjälper mig med min träning. Har fått höra den direkt efter målgång, efter tuffa träningspass, i positiva och negativa sammanhang. Rent ut sagt alltid. Ganska peppande eller hur? Men det roliga med det hela är att det är till stor del sant!

Jag håller på med en idrott, triathlon, men egentligen är det tre idrotter. Simning, cykling och löpning. Tre idrotter som ställer tre olika krav på kroppen. Till skillnad från en idrott där man lätt kan specialisera sig, hitta viktiga punkter så måste jag hitta viktiga punkter i alla tre, PLUS i växlingarna mellan grenarna.
Utmaningen i det hela blir också att träna alla tre så att man blir så snabb, stark och uthållig i alla med. Lätt? inte direkt. Men det är just det som gör det roligt!

För mig blir det att planera, utvärdera, maximera och få ihop ett omöjligt pussel. Precis som med din träning. För vi har alla 24h/dygn. Vi har alla saker vi anser vi måste göra om dagen och i allt detta ska vi ha tid att träna, äta och vila tillräckligt så vi orkar. Så vad väljer du att göra med dina? Jag planerar mina, tänker igenom schemat för att se till att jag verkligen kan träna så mycket jag vill, som min kropp orkar, vill men viktigast av allt, reagerar rätt på.
När man tränar så mycket som jag gör så är det en fin balans som ska fram. Ens kropp är ofta lite småseg ena dagen och pigg som bara den dagen efter, för att den tredje vara redo att lägga sig ner och dö. Schyst liv va? Halvkass på tre.

Det är mycket som ligger i den meningen. Vi tävlar alla om, mot, med olika saker. För även om jag, precis som eliten är halvkass på tre så ska man ändå komma ihåg det enorma arbetet man lagt ner och resultatet man får. För på OS, när herrarnas triathlon avgjordes var ettan vara sekunden ifrån att vara lika snabb som 10:e platsen i 10 000m loppet. Och då är han också halvkass på tre den triathleten. Jag skulle inte byta bort triathlon för något men att komma ihåg vägen bakom sig hjälper en att titta upp och le på vägen som ligger framför en.