inom all idrott är det väldigt enkelt oftast att mäta sig, oavsett om det är skicklighet, styrka, uthållighet eller vad det nu kan vara. Vi kan mäta oss i form av tider, prestationer, tävlingar även direkt på vår egen arena mot våra kamrater. Men vilket är rätt? När är vi tillräckligt bra?

Jag har idag spenderat en dag i minst sagt idrottens tecken. Föreningsliv möter tränare, tränat för att utveckla en än bättre teknik i simning för kunna prestera bättre, snabbare. Har precis kommit hem efter ett besök från ett idrottsmuseum. Hela dagen har visat på just detta, vi mäter oss. Gentemot varandra, mot varandra, med varandra. Vi gör det överallt, hela tiden. Men vad är en mätning egentligen, vad visar den?

För min egen del kan jag plocka fram dokument efter dokument som visar på mätningar i form av utvecklingskurvor hos mig inom mina sporter genom åren. Än mer speciellt är det att se mina kurvor de senaste åren då mycket utvecklats otroligt bra. Bara de senaste 3 månaderna har jag tangerat och slagit 4 personbästa. Men vad säger det? Vad ger det?
Varför tror jag ligger mycket i vår natur, vi vill se vem som är starkast och snabbast. Rent ut sagt bäst.

Hur vi gör det är en annan sak. Märker ofta att vi har lätt för att mäta en sak och säga det men när man sen tittar på det, hur man mätt det, så faller det mesta. Det blir ytliga attribut som fått styra en sak som faktiskt kanske i själva verket bara handlade om förutsättningar.
Jag tycker absolut att vi ska mäta oss men frågan är hur, på vilket sätt. Vi ska mäta oss på ett sätt där vi faktiskt använda oss av resultatet vi får. Allt vi mäter oss bör ge oss något. En möjlighet till förändring, utveckling. Att alltid mäta sig på punkter och moment som inte är relevanta för oss kommer i slutändan knäcka oss, varför? Jo för resultatet kommer aldrig kunna utvecklas på samma sätt som om vi hade mätt det som verkligen var relevant för oss.