Efter någon vecka kom svaret både från Arla och Livsmedelsverket på mitt inlägg om opastöriserad mjölk. Först och främst är det roligt att både parterna tog sig tid att svara mig och diskussionen om ämnet kommer garanterat att fortsätta.

Tyvärr är det så att om jag skulle publicera båda svaren här i bloggen skulle det bli två inlägg bara i sig, plus mitt svar på det. Därför kommer jag göra en sammanfattning på det hela samt de frågor jag skickat tillbaka. Skulle DU däremot vilja ha de fullständiga svaren så är det bara att maila mig på niclas@trainingseason.se

Min första fråga till dem var om pastörisering nu ska ta död på alla bakterier, hur kan vi då säga att vi får miljoner goda bakterier till vårt försvar? En fråga mest riktad till Arla, Arlas svar:

mjölk som används till framställning av yoghurt och fil pastöriseras först, därefter tillsätts syrningskultur och eventuella aktiva bakterier – acidophilus, bifidobakterier och Lactobacillus casei F19 är de Arla använder. Numera har vi också mjölk med dessa aktiva bakterier under varumärket Arla Wellness. Då tillsätts också de bakterierna efter pastöriseringen.

Min fråga, varför ska vi tillsätta bakterier som är bra och som ska hjälpa oss när dem redan finns där från  början? Svaret ligger väl ändå inte i att våra djur ska vara sjuka, gå runt med bakterier. Dem ska väl vara friska och ha en så bra miljö som det bara går, precis som vi människor så vi INTE blir sjuka eller utsätts för onödig risk, eller?

Nästa fråga jag ställde var hur dem ställde sig till att laktosintoleranta klarade av att dricka opastöriserad mjölk bättre än pastöriserad mjölk för det mesta. Livsmedelsverkets svar:

”Det finns inga vetenskapliga studier som visar att personer med laktosintolerans tål opastöriserad mjölk bättre än pastöriserad. Vid laktosintolerans reagerar man på mjölksocker (laktos). Anledningen till att man reagerar är på grund av att man saknar (eller har för låg produktion av) enzymet laktas som bryter ner mjölksocker till enkla sockerarter. Denna nedbrytning sker då i tjocktarmen av människans egna bakterier och orsakar symtom som gaser, magont och diarré. Det är dosen laktos i mjölken som påverkar om man reagerar eller inte. Det finns inte mindre laktos i kylförvarad opastöriserad mjölk”

Arlas svar:

”Det är lika mycket laktos i opastöriserad mjölk som i pastöriserad så det är inte laktosen i sig som gör skillnaden på om det går bra att dricka opastöriserad mjölk eller ej. Jag gissar att om en laktosintolerant kan dricka opastöriserad mjölk så är han eller hon egentligen inte laktosintolerant, utan det är något annat som ger upphov till problemen vid mjölkdrickandet. Visst skulle bakteriefloran i mjölken kunna ha en positiv effekt även på laktosnedbrytningen men sannolikt inte tillräckligt för en som är riktigt laktosintolerant. Det hade varit mycket intressant att se vetenskapliga studier på orsaken till det som flera upplever, och få det bevisat.”

Sant! Det finns vad jag vet inte studier på detta men upplevelsen och verkligheten i sig talar sitt språk. Vad vi vet är att enzymet som livsmedelsverket själva skrivet om, Laktas, finns naturligt i mjölken. Precis som dem skriver hjälper den oss att bryta ner laktosen som är det laktosintoleranta reagerar på. Men tyvärr förstörs det enzymet vid pastörisering. Men det bästa sättet att testa denna hypotes om man nu vill det så är helt enkelt, testa själv! Som Arla med skriver, ja det hade varit riktigt kul att få det beviset!

Sista frågan jag ställde var hur dem ställde sig till att pastörisering förstörde aminosyrorna, det protein är uppbyggt av. Arlas svar:

Det är sant att proteiner ändrar struktur vid upphettning. Proteiner är tredimensionella molekyler som består av mindre byggstenar = aminosyror. Vissa proteiner är mer värmekänsliga än andra, och den tredimensionella strukturen påverkas då vid upphettning, men innehållet av aminosyror är densamma och strukturen hos aminosyrorna förändras inte. I vanlig, lågpastöriserad mjölk har proteinerna en lite annan struktur än i opastöriserad mjölk, men skillnaden är inte så stor. Det beror på att pastöriseringen görs under kort tid och vid förhållandevis låg temperatur – 72 grader, 15 sekunder är den lagstadgade tid-tempen. I ultrahögpastörierad, långtidshållbar, mjölk kan man känna en viss kokt smak – det beror bl a på att proteinerna har ändrat struktur. Samma kokta smak får du om du själv kokar upp mjölk – då får du också ett skinn på mjölken när den kallnar och det är av proteinerna.

Däremot har inte förändringen i struktur någon större betydelse för hur aminosyrorna tas upp och används i kroppen. Det är proteinernas struktur som förändras, inte de enskilda aminosyrorna.”

Livsmedelsverket svarar väldigt snarlikt så jag kommer inte ta med deras svar.

Först och främst erkänner jag fullt ut att det var jag som skrev fel i min syftning och att både livsmedelsverket och Arla har rätt. Aminosyrorna är dem samma det är proteinet som förändras.
Roliga är att när jag fråga tre forskare om detta så gav dem alla samma svar. Ja förändringen påverkar upptaget i viss utsträckning. Men tydligen läser vi alla här, lika som i fettdebatten, samma och olika forskning på olika sätt. Frågan är ju bara när vi tänker börja läsa den på samma sätt.

Kan redan nu lova att denna diskussion, denna lag, denna fråga på forskning kommer få ett svar. Ett svar som kommer väcka än mer debatt.