Nu är det nära, riktigt nära! Det är mindre än 14 dagar kvar till säsongpremiären och jag är allt annat än i balans i min prestation.

IMG_3195Det är med väldigt splittrade känslor jag möter den stundande säsongen. Varje pass jag gör är en överraskning. Ena gången känns allt perfekt, former verkar bara på G, tiderna börjar sjunka. Men sen vänder det, andra gången är det katastrof. Tiderna är helt fel, kroppens verkar inte vara med, allt känns fel. Sen känns det rätt igen. Det sker passen efter varandra, mellan varandra. Ibland sker det till och med i passen.

Mitt sug för tävlan har återvänt, men även det går upp och ner. Det enda som verkligen är där och aldrig sviktar är min järnvilja. Min otroliga järnvilja och åsneenvishet. Att ge upp finns inte. Men huvudet spelar sina spratt med mig. Den ställer frågan om och om igen, varför gör du detta?
Jag ger mig inte. Även om tiderna och kroppen inte är där hela tiden ger jag mig inte. Jag ändrar på träningen, längden på passen, distanserna, intensiteten och mängden.

Än har inget riktigt gett resultat. Nu är det mindre än 14 dagar kvar tills jag står där. För jag tänker stå där. All utveckling är allt annat än en rak linje på en dans av rosor. Detta är verkligen ett bevis på det.
Det är i dessa djupa dalar det verkligen gäller att veta varför man gör det och att man måste bara upp för nästa backe innan det lättar igen.