Vi har idag en mängd olika personliga tränare i Sverige, i världen. Många har gått någon form av utbildning, andra inte. Vissa har bara erfarenhet, andra teoretiska kunskaper. I långa loppet behöver vi båda men vi blir aldrig klara. Aldrig färdigutbildade. Sekunden vi tror vi är det, är sekunden vi slutat utvecklas.

bildJag har i sommar fått mycket beröm för just min kunskap och erfarenhet i att kunna både träna men också lära ut teknik och färdigheter. Något jag är känner mig ödmjuk men väldigt smickrad över. Detta gäller inte bara tränare utan även utövare, oavsett om man är motionär eller elit. Enda sättet för oss att blir bättre, oavsett mål, är att våga prova nya saker och vara öppen mot dem.

För min del handlar det om ofta om att studera kroppen än djupare, anatomin såväl som fysiologin. Våga testa nya typer av pass, träningsmetoder. Jag kan bara se tillbaka och se hur mycket yogan gett mig i förståelse av hur viktigt det verkligen är att stretcha. Likväl när det kommer till hur kroppens anatomi ser ut och vad som verkligen händer när vi masserar och trycker på triggerpunkter. Men allt bygger på att vi vågar vara öppna mot den nya kunskapen som alltid ligger vid våra fötter