Just nu råden en otrolig häsotrend. Det har aldrig varit så trendigt att vara vara hälsosam, att träna, äta rätt, att verkligen göra allt i hälsans tecken.

Man ser och hör hur personer som tidigare varit inaktiva som nu tränar 4,5,6,7,8,9 ja 10 pass i veckan. Samtidigt öser vi i oss tillskott och tränar på som aldrig förr. Vi ska hitta alla möjligheter till träning. Har man 10-15min över på lunchen ska det powerwalkas eller in på gymmet och köra expresspass.
Svetten ska rinna och fettet brinna.

Nu borde jag ju som tränare och hälsoförespråkar vara överlycklig. Vi håller ju på att bli mer hälsosamma. Sant men ändå inte. För i all den här hetsen tappar vi bort kontakten med kroppen och ibland förståndet.
Ja vi ska träna och äta rätt. Det är hälsosamt. Men när man går från att vara inaktiv till superaktiv är det mycket som kan gå, och faktiskt går galet.

images

bilden är tagen från http://commons.wikimedia.org/wiki/File:3D_Full_Spectrum_Unity_Holding_Hands_Concept.jpg

Vi, vårt medvetna, säger att vi ska träna, träna och träna. Men kroppen säger till oss att det är dags för en vilodag. Inget vi hör. Vi, vårt medvetna säger att vi ska köra ett pass till, ta det där kostillskottet för personen på burken säger att återhämtningen går snabbare då. Kroppen fortsätter säga till oss att vi måste vila. Vi, vårt medvetna kör på.

Vem vi är, vårt medvetna, och vår kropp är två helt olika saker. Vi måste göra allt med kroppen. ALLT. Aldrig emot den, för kroppen bestämmer i slutändan och den är en jävel på bestraffning. När den har fått nog sätter den sig tvärt ner som en grinig femåring i en godisbutik och skriker och gråter allt vad den kan.
Vi kan köra på bäst vi vill men när kroppen sätter sig ner och börjar skrika då är vägen tillbaka ofta lång och seg. Så i all hets lyssna på din kropp! Det är den som bestämmer inte du.