Att misslyckas är något många är rädda för. Att bara ta en risk där det finns en chans att man kan misslyckas kan vara en tillräckligt stor utmaning för att vissa ska välja att inte göra det. Besvikelsen, uppgivenheten, kan vara förkrossande i sig.

Men jag vet ingen, INGEN, som någonsin lyckats utan att först ha misslyckats. Det kommer alltid stå folk vid sidan om som säger till en ”du kommer att misslyckas, det kommer aldrig att gå”. Dem kanske har rätt, dem kanske har fel. Men dem personerna är förmodligen dem som vill att du INTE ska lyckas, för att dem inte vågar chansa själva.
Ser dem att du misslyckas vet dem att dem inte behöver försöka, för du lyckades inte. Alltså kan inte dem lyckas. Det är fel.

Alla kan lyckas, men vi måste våga misslyckas. Framgång, oavsett inom vad, är ingen rak väg. Det är ingen väg som är A eller B. Det är en väg fylld med hållplatser som heter misslyckat men slutstationen heter LYCKATS.

Det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer oss mest och när vi tillåter vårt ljus att skina igenom tillåter vi automatisk andra att få göra detsamma.

Att våga ta chansen är att våga leva med tvivlet som uppstår. Fallet kan göra ont, men lyckan är lika stor. Tvivla. Tvivel gör att vi tänker till vad vi kan göra än bättre för att lyckas.

Våga chansa, våga ta risken, tvivla, misslyckas. Det är ända sättet att nå slutsationen LYCKATS