Den känslan som uppstod när det var klart, när Alexander slog in det avgörande målet i sudden-death och den ruschen från båset fram till laget kan jag nog aldrig beskriva. Men förhoppningsvis visar denna filmen lite av den känslan

Helgen i sig kommer jag nog aldrig att glömma. En känsla som är få förunnade. När vi åkte ner i torsdags började fokuset redan infinna sig på vad som väntade. Desto längre helgen gick desto starkare blev fokuset på känslan.
Fredagen var en lång väntan men ack så viktigt. En dag där de sista detaljerna lades, arenan besöktes och inte minst så åt vi och drack kaffe, i alla fall vi i tränarstaben.
Lördagen och stämningen i arenan kommer jag nog aldrig kunna beskriva riktigt. Att bara gå i gångarna och känna hur väggarna skakar av jubel, applåder, vrål och musik…. Jag ryser jag bara tänker på det.

Likaså var hela matchen. Trycket från publiken fick mig att sitta och rysa matchen igenom. Hela stämningen var magisk. Men allt som händer efter med guldfirande och att stå och få fira framför IBF Faluns klack. Glädje, rysningar och eufori. Som sagt en dag jag sent kommer att glömma!