Idag tar Niclas ton och talar om det mentala om hur vi väljer att tänka och hur det påverkar våra tankar och känslor.

Mycket om prestation handlar om att mäta sig mot något. Bara i detta företaget har vi klienter och aktiva som ska vara världens bästa, världens snabbaste och världens starkaste som målsättning. Men deras mål är lika stort som de klienter vi har som har som mål att springa en mil på under 50min, cykla Vättern rundan på under 10timmar eller vill vara bäst i det lag dem annars tävlar i.

Utmaningen med alla dessa mål är att vi mäter oss om andra, mot förutsättningar som både kan ligga långt bort i tiden och som vi aldrig riktigt kan kontrollera fullt ut. Problemet med att jämföra sig mot dessa mål är en sak. Vi är alltid sämre. Under hela resan till målet kommer du att vara sämre. Aldrig bättre för även om du nu sprang en mil 3 minuter snabbare så var det än inte under 50min, du vann än inte tävlingen.
Du är alltid sämre under hela din resa. Du kommer alltid att ha misslyckats.

tired-runner2Det är därför vi har delmål och tittar i bakspegeln på oss själva enbart. För om du jämför digsjälv mot digsjälv i detta nu så gissar jag på att du är ganska bra. T.ex. om du skulle springa ett löptest idag, vi tränar dig i en månad, och sen gör samma löptest igen så för att du ska vara bättre behöver du bara gör det en tusendel bättre än senast, så var du bättre.
Då är du helt plötsligt bättre längst hela din resa för det enda du ska göra är att vara lite bättre än du var senast du gjorde samma test senast.

Jämför dig alltid mot dig själv senast du gjorde samma test. Inte mot dina bästa gamla meriter för dem är just dina bästa gamla meriter. Jag har sprungit milen på 34min men igår när jag sprang den gick det inte bättre än 42min men det var några sekunder snabbare än när jag senast sprang den så jag var än bättre.

Niclas Mårtensson