Har idag satt ett personligt rekord på tenntaskrivning. För första gången någonsin har en tenta tagit mig mer än 2 timmar ett besvara! Helt sanslöst vad mycket det var och invecklade frågor men vad är inte en utmaning om inte annat än rolig? Tentan i sig gick hur bra som helst men stämningen i salen när jag kom in…

Jag började skriva en timme efter alla andra då min tenta hade mindre tid än de andra. Redan när dörren öppnades så kände man något och när man sen såg hur alla studenten satt djup försjunkna i sina tentor kunde man börja sätta fingret på det. När jag väl sen satt ner och kunde titta på alla så blev det bara tydligare. Handdragningar genom håret, djupa suckar, godispåsar, läsk och energidrycker. Ett moln av ångest cirkulerade i salen.

Hur vi hanterar ångest, prestationskrav, etc. är väldigt olika. Men mycket kan sammanfattas i en teori som heter KASAM. Det handlar väldigt kort om begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Är dessa tre starka hos en person har man lättare för att hantera olika situationer och känslor.
För min del så tror jag att min KASAM-känsla blivit väldigt stark i dessa lägena. Tentor är lite roliga t.o.m. för man vet att när den är skriven så är det oftast klart. Prestationskravet är inget som stör mig

Detta är något man kan träna upp och som jag tror vi alla mår bra av att träna. Att klara av att se en situation som begriplig, veta av att man kan hantera den och förstår meningen men den gör att situationen men även livet blir lite enklare. När jag ställer mig på startlinjen eller går in i tentasalen accepterar jag läget att jag har gjort det bästa jag kan fram till nu, det finns inget mer jag kan göra. När jag väl accepterat det och så blir man lugn för nu vet man att situationen är vad den är.
Att gå in på en tenta eller ställa sig vid starten och tänka, jag kan inte detta, borde tränat mer på detta så har man inte riktigt accepterat läget.

Acceptera det, hantera läget och ta med dig erfarenheten. Lås inte upp dig på det du inte längre kan ändra