Min syster visade mig denna texten i veckan och den är verkligen djup!

En dag föll bondens åsna ned i en brunn. Åsnan tjöt högt medan bonden försökte fundera hur han skulle göra för att få upp den ur brunnen. Slutligen bestämde han sig för att åsnan ju var så gammal och att han ändå hade tänkt att fylla igen brunnen, då kunde han ju lika gärna begrava åsnan i brunnen direkt. Det var bara inte värt att försöka få upp åsnan ur brunnen.

Han bjöd in sina grannar för att hjälpa honom med att skyffla jord och grus i brunnen. Åsnan började nu förstå vad som var på gång och tjöt fruktansvärt. Sedan, till allas förvåning, började han lugna ned sig.

En stund senare böjde sig bonden över brunnen och tittade ned. Han blev förvånad över vad han såg. 
När varje skyffeltag landade på åsnans rygg gjorde han något häpnadsväckande. Han skakade det bara av sig  och tog ett steg upp.

Grannarna fortsatte att skyffla, åsnan skakade av sig och flyttade sig sakta upp i brunnen. Snart hurrade alla när åsnan blev synlig uppe vid kanten och snart tog helt enkelt åsnan ett steg över kanten och vandrade lycklig iväg.

Ibland får vi ta emot skit från andra, av våra utmaningar och mål vi inte riktigt klarade av eller kanske till och med våran egen blick på oss själva. Viktiga i detta och det gäller för hela livet är att inte ge upp. Skaka hellre av dig skiten och bygg din grund än starkare. Jag  ser det som att våra upplevelser är byggstenarna, erfarenheten är murbruket och utmaningarna är att få grunden att bli så starks som möjligt. ibland får man lite skit i form av lite mer murbruk och då kastar vi in det med och vips så kom vi en steg högre upp. Ser man det så och låter sig resa sig upp varje gång man får skit och bygger högre, starkare och bättre kan det bara bli just det bättre