Skip to Content

Category Archives: Okategoriserade

En skada så är det kört

När man skadat sig ska man vila, ligga still. Rör dig för gud skull inte! Träna bara det som inte gör ont och skit i resten. Är det konstigt vi får långvariga skador när det är dessa mentala saker vi säger till oss själva. Vår hjärna. Vårt undermedvetna.

Jag har i min karriär varit skonad från stora skador. Något av det värsta jag haft var en rejäl stukning av högerfoten. Det tog mig nästan  fem månader att helt komma tillbaka till den styrka och stabilitet jag hade i den innan skadan. Men jag slutade inte. Vila var det inte tal om. Smärta var något som var där oavsett om jag ville det eller inte.
Ska man köra igenom detta då?

Vare skada i sig är individuell men många fler av de skador både Du och jag har är bara att fortsätta köra. Ibland måste man igenom smärtan för att det ska bli bättre.
När jag stuckade min fot började jag träna den efter bara några timmar. Jag sprang inte på den men jag var vickade tårna, försökte gå på den så normalt som möjligt. Det sved, det gjorde ont.
Vid en hjärtattack säger man att det är tiden som är det mest kritiska, det är likaså vid en skada. När vi skadar oss får vi en en ansamling av blod vid skadan. Om inte det blodet får röra på sig så blir det bara större ansamling. Vi vill ha igång cirkulationen så att nytt färskt blod hela tiden kommer tid och det gamla försvinner, hur gör vi lättast det? Jo vi rör den berörda delen.

Vi börjar kanske med den vanliga träningen igen. Vi måste bygga oss upp dit igen men det går. Oavsett skada enligt mig. Frågan är bara tid. Med rätt träning, tålamod och tid så kan vi alla komma tillbaka. Frågan är bara vilken väg du tänker välja. Den där Du säger till kroppen att det inte får göra ont och att vila gör allt bättre eller tänker Du ta dig igenom smärtan och blir starkare?

Nästa gång jag skriver kommer ett inlägg om vad Du bör tänka på för att få ett skadefritt löpsteg

0 0 Continue Reading →

Träningsvärk i hjärnan, går det ens?

Om det är möjligt kan jag lugnt säga att jag har det idag! Min hjärna fick jobba så mycket igår att det var nästan… Ja vad var det? Har än idag svårt att få ihop alla tankar rätt.

Falun ska 2015 arrangera skid-VM, ett arrangemang som på många sätt ska leverera mycket. Allt ifrån upplevelser, minnen för livet, kvalité, en tävling i världsklass, men inte att glömma alla happenings, events och kringarrangemang.
Igår satt jag med idéfabirken inför detta, en fantastiskt möjlighet att både få knyta nya kontakter, utvecklas och utmanas. Något jag lugnt kan säga att jag fick!

Hela dagen gick ut på att vi först fick en övergripande utmaning som arrangörerna ville vi skulle lösa. Sedan fick vi sitta i 10-20min och försöka identifiera det, 10-20min föreläsning av två killar som drivit företag, drillat entreprenörer och styrelser ifrån Sveriges företagselit. Varje föreläsning gav en nya vinklar att se problemet på, ibland så mycket att man fick skrota det man gjort tidigare. Efter lunch började det riktigt roliga. Lös problemet. i nästan fyra timmar satt vi i lag och skapade en lösning, en idé, vidareutvecklade. Fick en föreläsning som kastade om allt. utvecklade vidare. Fick föreläsningar i presentationsteknik. Varför?

I slutet av dagen kom tre toppar från kommunen, näringslivet och arrangörerna för att lyssna på våra idéer. Den bästa idén fick sedan chansen att med hjälp av dessa toppar vidareutvecklas för att implementeras i VM 2015. En presentation som max fick vara i två minuter.

Att producera en hel lösning, egentligen ett helt företag, och sedan presentera den på två minuter så att alla förstår, älskar den, vill ha den och väljer den är en otroligt hjärnjympa. När jag kom hem efter dagen var jag helt slut och har varit så nästan hela dagen idag med.

En sak som är säkert dock är att jag utvecklades något galet av detta. Att få sitta med när dessa killarna föreläste var galet roligt och inspirerande. Man fick massa nya vinklar, idéer, tankar. Tror definitivt detta kommer prägla min företagsanda, entreprenörskap och idrottande till helt nya idéer, vinklar och nivåer

0 0 Continue Reading →

En sann komedi!

Man säger att ett gott skratt förlänger livet. Livsmedelsverket har nog både förlängt och förkortat mitt liv med många år tack vare alla uttalande dem gör.

Deras korthus håller på att falla mer och mer nu senast kom denna rubriken på löpsedeln

Läste aldrig tidningen men rubriken i sig bara älskar jag. Däremot fick jag artikeln av en vän länkat till mig på nätet och en större komedi från livsmedelsverket kan man ju bara leta efter! Ni hittar artikeln här
Livsmedelsverket som vi alla vet vill att vi ska äta mer av de vegetabiliska fetterna och oljorna. Dem promotar alla smör som består av detta, t.ex. becell.
Roliga i artikeln tycker jag är att man från forskares håll och med journalistik hittat att de företag som tar hit den fantastiska olja även transporterar kemikalier i samma tankar, som faktiskt kan vara farliga för oss människor.

Man visar och beskriver även hur dessa oljor som är flytande helt plötsligt blir fasta genom kemiska processer. Resultatet blir en brun gegga som man kastar i mer kemikalier för att den ska bli färglös och smaklös för att sedan ha lite mer kemikalier så det blir gult. Men bäst av allt, man kastar i smörarom så det ska SMAKA smör! Är det bara jag som hör komedin i detta? Är det bara jag som skrattar och kan läsa hur livsmedelsverket lögner, minst sagt tveksamma argument faller?

När man läser artikeln ovan kan man ju faktiskt läsa hur dem säger en sak för att sedan säga emot sig i vad dem precis sagt i nästa stycke?

Jag skrattar och njuter! Hur man ens kan tro att kemister vet bättre än miljoners års av evolution är för mig galet, skrattretande. Jag tackar livsmedelsverket för detta skratt och hoppas dem bjuder på ett nytt inom kort. För vad dem inte verkar inse är att folk nu börjar vakna, skita i dem , gå ifrån dem. Mycket tack vare sådana uttalanden, kommentarer och inlägg. För att inte tala om det korthus som skulle vara en svensk stolhet i folkhälsan men som bara drivit den till botten. Tack!

0 0 Continue Reading →

passivt när det är aktivt

Löpningen är något som de senaste åren verkligen kommit mig varmt om hjärtat. Det har gått från att vara något jag hatar till något jag nu inte kan vara utan. Därför blir jag nog också engagerad och upprörd när olika personer uttalar klumpigt, för att inte säga helt galet om löpningen.

Hur mycket Du än vill förneka det så är det så att din kropp är skapt för att springa. Den har skapats för det genom tusentals år av evolution från våra förfäder. Hur kan jag då säga det, ens vara säker på det?  Ja evolutionen i sig är inget vi kan diskutera så mycket om. Sättet dem levde är det som blir intressant! Förr var vi samlare och jägare. Vi sprang otroliga distanser för att få tag på våra byten. Än idag finns det stammar i Afrika där man jagar genom att springa ihjäl ett djur på distans, man tröttar ut det helt enkelt.

När jag får höra saker som att vi ska ha dämpningar och stabiliserande skydd hit och dit för att vår fot är felkonstruerad blir jag galen. Varför skulle vår evolution skapa oss defekt? Absurt!
Kolla på bästa löpare, än bättre stammarna i Afrika som än springer ihjäl sitt byte. Dem har inga problem med hälsporre, löparknä, söndriga leder, dåliga ledband etc. Varför? Dels för att till skillnad mot många andra västerländska kroppar har inte deras växt upp i en betongdjungel där allt är platt och jämt. Våra kroppar har börjat glömma sitt arv, men det finns än kvar där.

Det bästa att titta på däremot, som hade motverkat så många problem och skador, är deras löpsteg. Speciellt fotisättningen. Dem springer lätt och snabbt. Landar alltid på framfoten medan vi i väst envisas om att nyaste, dyraste, mest upphöjda, mest dämpade och tyngsta skon är bäst. Varför? Jo för att då kan vi krocka med hälen först i marken.
men tänk nu om det verkligen är så då att vi inte ska springa med hälen först? Tänk om det är så att vi, precis som våra förfäder, stammarna i Afrika, är skapta för att springa på framfoten? Om det nu är så att vi är födda med en defekt fot, hur kan då dessa stammar, våra elitlöpare klara av att springa så fort och skadefritt som dem gör? Varför skadar inte alla barfotalöpare sig? Dem springer ju utan alla stöd, dämpningar och upphöjningar…

Så fort jag får lite tid ska jag ge er alla ett inlägg där jag verkligen visar på det naturliga löpsteget för oss och om jag har tur även visa för att hur illa det blir när man försöker envisas med att springa med hälen i först hela tiden

0 0 Continue Reading →

En hel sport åt skogen?

För många av oss är det inte ens tänkbart. Det är inget man ens skulle fundera på att göra. Jag personligen tycker det är fel och vill inte en beblanda mig med det. Men den senaste tiden har en sport riktigt präglats av det. Fler och fler har både erkänt, testat positivt och i några fall vittnat emot med- och motävlande. Jag pratar om dopingen inom cykelsporten.

Lance Armstrong har under många år jagats, verkligen jagats på ett sätt som verkat absurt. Lite av en förföljelse man har aldrig testats positivt. Vilket han med sagt och stått för. Men så för någon vecka sedan kom en rapport där det stod klar. Han hade dopats sig. Inga tester direkt som visat på det men stallkamrater, andra tävlande, som vittnande om detta. Detta i sig är en otrolig besvikelse för många, inklusive mig. Det är alltid ett slag mot sportens ära och moral. Men vad denna rapport utlöste tror jag inte många kunde tänka sig.

Efter detta har det blivit klart. Fler som erkänt, några som testat positivt. Dopingen inom cykelsporten verkar vara så utspridd, etablerat och på något konstigt sätt godkänd att alla verkar ligga under detta mysiga täcke och hålla om varandra.
Är vi svenskar oskyldiga i detta då? är vi som alltid neutrala? Jag hoppas det men tyvärr brukar historien kunna visa på annat.

Jonas Colting skrev på sin blogg några starka frågor just om detta. Hur kan vi tro att våra svenska elitstjärnor inom denna sport, som sida vid sida tävlar i samma klass och presterar inte långt ifrån dessa dopade hjältar? Hur kan vi svenskar vara dem ”enda” som  klarar av att vinna etapper i världens tuffaste cykeltävlingar medan andra behöver dopa sig för att nå dit?
Nu menar inte jag att alla svenska cyklister är dopade men att ignorera frågan och tanken är absurt. Det är frågor som måste ställas.

Doping i sig är inget jag accepterar. Vi är alla födda olika och det kräv på olika sätt att vi som idrottare måste lägga ner tid, engagemang, blod, svett och tårar för att nå till den topp vi vill men att börja dopa sig är aldrig okej. Att en hel sport nu verkar göra det tycker jag är en verklig skandal. Värst av allt är det nästan att sporten i sig verkar tycka det är acceptabelt, ett måste för att vara bäst. Vad säger egentligen inte det som sporten? Om stjärnorna? rollbilderna och idolerna?

0 0 Continue Reading →

Ny samarbetspartner – Sportshopen i Båstad

Att vara som kejsaren i sina nya kläder vill man ju helst undvika när det är träning och tävling. Därför presenterar jag stolt idag Sportshopen i Båstad som ny samarbetspartner som också kommer hjälpa mig lösa just detta problem.

Johan som driver Sportshopen i Båstad är otroligt duktig på kläder och sportartiklar. När man tävlar och tränar så vill man lägga fullt fokus på just det. Man vill inte störas av kläder som sitter konstigt, eller få skav av sakerna. Likaså vill man ju veta att den utrustning man har verkligen håller för än. Johan tar tidigare hjälp mig med detta och är glad att kunna räkna med han i min satsning nu där kraven just på detta är stora.

När jag tävlar vill jag ju inte börja känna hur kläderna börjar skava eller att skorna faller sönder. Johan har minst sagt i mina ögon ett öga för just detta och det gäller för alla han och hans anställda bemöter i sin butik, via telefon eller mail. Servicen är alltid personlig och finns det inte hemma har jag aldrig varit med att det varit några problem att ta hem sakerna.

Kan som sagt lugnt säga att det känns skönt att ha med mig Johan och Sportshopen i Båstad på denna resan!

0 0 Continue Reading →

En påverkan utöver det vanliga

Jag har i under min än korta tid i Falun träffat många fantastiska personer. Personer som jag vet kommer vara kvar i mitt liv en lång tid. Personer som har och kommer påverka mitt företagande på olika sätt. Nya vänner, bekanta, kontakter. En kort tid men mycket har redan hänt.

En av de personer jag håller nära mig just nu är Emilie ”Pemlan” Malmqvist. En riktigt ball tjej som precis har fått vara med om något fantastiskt. Läs mer om det hela här!

Att få ta det man älskar och samtidigt veta att det man älskar nu får påverka andra, förbättra det för andra, hjälpa andra. Man kan nog inte sätta ord på det. Det närmsta jag kan komma är alla de klienter jag hjälpt, stöttat, tränat och puschat till deras resultat. Från tv-soffan till målgång på en tävling. Det är otroligt givande men detta, detta som Pemlan fått uppleva tror jag aldrig ens jag kan börja att förstå.
Har redan suttit timme in och timme ut, hört henne berätta, visa, förklara. Fått se hur hennes minnen börjar spela upp sig framför ögonen. Ändå kan jag inte ens börja att förstå, ens känna det hon fått känna och uppleva. Tror inte riktigt hon själv vet hur hon ska förklara det fullt ut. Mycket för att det kanske nog inte går.

Men att få känna den glädjen. Vet att det man älskar att göra nu har påverkat så många andra till något bättre förhoppningsvis är en glädje som man kan bära med sig hela livet.

0 0 Continue Reading →

Bröd utan spannmål

Det heliga brödet. Ja för många är det något man inte riktigt vill släppa, även när man går över till en lågkolhydratskost. För min del var det också det, är än det. Bröd är riktigt gott, enkelt att ha med sig. Lätt att variera med alla olika pålägg som finns. Men det innehåller nästan alltid spannmål, något som lågkolhydratskostare gärna vill undvika.

För min del har det inte handlat om att hitta en ”godkänd ursäkt” för att kunna äta det med gott samvete. Söker man på lchfbröd får man fram en massa recept. Några bättre, godare, lättare än andra. Jag har provat en del olika men till slut hittat ett som jag gärna gör. Som vanligt är jag inte mycket för det här med dl och gram. Men det bröd jag brukar göra tänkte jag ge er receptet på det nedan samt en lite beskrivning på hur du ska gå till väga. Laga och njut av det!

Ingredienser:
Kokosmjöl
Mandelmjöl
Creme fraiche
Rysk yoghurt
Ägg

Gör såhär:
Välj först den form du vill göra ditt bröd i. Sen är det bara att anpassa mängden smet till formen. Lätt va? Smeten i sig ska vara halvdegig och trögflytande. När den väl är det blir det perfekt.
Blanda de torra ingredienserna för sig först. Ta några ägg och beroende på hur syrligt du vill ha ditt bröd tar du mer eller mindre creme fraische.  Den ryska yoghurten använder du som ”uppfyllnadsmassa”. Vispa sedan ihop äggen, creme fraischen och den ryska yoghurten tills det är en enda smörja. Häll nu i de torra ingredienserna. Om du vill kan du kasta i lite nötter eller frön för lite extra smak och tuggmotstånd (prova med valnötter). När allt är blandat och du smörjt din form med smör så häll i smeten, in i ugnen på 200 grader och låt sen stå där tills det är färdigt.
Beroende på hur stor smet du gjort kan det ta allt ifrån 15-40min innan det är helt klart. Men det är bara upp till Dig att experimentera med.

När du har testat får du gärna höra av dig hur det blev!

0 0 Continue Reading →

Superkrafter!…nästan

Har nu i tre veckor tränar ganska hårt med cykeln. Målet har varit att få sänkt tid/mil. Under förra veckan börjar jag verkligen känna att dessa 3 veckor nu började ta ut sin rätt. I slutet av veckan fråga även några om hur jag kände mig. Det kostar att ligga på topp, eller vad brukar man säga?

Faktum var, och är än, att jag är sliten, trött. Mina muskler har jobbat hårt och det har synts på resultaten, varvtider, prestationen men mest av allt har det känts. Igår när jag gick upp var det hårt och stel. I allt detta så blir man klar lite orolig, fundersam. En utveckling ska ju gå framåt så hur bra är det när man ser att man inte håller tiden på milen, eller att de vikter man brukar lyfta inte lyfts. Men igår kom beskedet att jag är på rätt spår. För denna veckan är återhämtningsveckan, vilket känns i sig men nu närmar sig superkraften!

Superkraften jag pratar om är vad man kallar för superkompensation. För att förklara det enkelt. Tänkt dig att du tränar så att du bryter ner din kropp och när kroppen sen ska bygga upp sig igen gör den det och lite extra där till. Detta är superkompensation. man går  från en nivå till nästa. Det är detta folk försöker pricka in under tävlingsäsongen, att vara i form har du säkert hört någon säga. Det är precis detta dem försöker nå då.

Hur vet jag då att jag börjar komma dit fastän min kroppen är som en tjurig femåring som vill ha godis istället för grönsaker till middag? Jo för igår fastän jag hela dagen varit just sliten, stel, öm och känt hur träningsvärken växt sig starkare så kom där igår ett litet bevis på denna superkompensation. Igår kunde jag börja lägga på mer vikt, farten på cykeln ökade och hela kroppen hamnade i någon form av euforiharmoni. En galet skön känsla.
Man sliter hårt när man satsar som jag gör och de är många dagar då man kan undra varför man gör det. När man sen får ett avslut på en dag som jag fick igår så vet man helt plötsligt varför.

0 0 Continue Reading →

Magi i 2plus

Trädens siluetter leker på marken i de sista skenet av solen som verkligen brinner i horisonten. Varje andetag syns framför ögonen. Kroppen är varm men kylan kryper upp längst cykelramen och får hela cykeln att se annorlunda ut. Värmen håller på att lämna marken för dagen tillsammans med fukten som sakta stiger ifrån alla öppna ytor.

Tramporna går runt i en jämn takt, en takt där ljudet aldrig riktigt slutar utan bara fortsätter. Vattnet längst min sida leker sig ner mellan stenar och forsar vidare ut mot närmsta sjö.

Svisch, svisch, svisch. Avståndet mellan varje lyktstolpe blir bara längre och längre tillsammans med ljuset som nu bara består av en siluett från solen och det elektriska orangegula ljuset från stolparna. Ljudet som fyller ens öron tillsammans med vindraget. Kroppen och själen möts på magisk sätt medan tankarna från dagen lättar. Farten ökar, pulsen verkar stanna kvar. Andningen har sedan länge slutat vara något man funderar över. Nu är det bara kropp och själ som far fram på vägen. Man har blivit ett med cykeln, vägen, luften, kylan, alltet. Inget är tungt, tufft, lätt eller jobbigt. Man bara är.

Kilometrarna bara försvinner tillsammans med all stress, press, oro. Lugnet infinner sig.

Plötsligt står man där igen. Hemma. Tömd, fylld, lättad, enklare. Avkopplad. Vem vill inte ha en tur som denna? För bättre avslut på en dag för man nog leta efter

0 0 Continue Reading →