När man skadat sig ska man vila, ligga still. Rör dig för gud skull inte! Träna bara det som inte gör ont och skit i resten. Är det konstigt vi får långvariga skador när det är dessa mentala saker vi säger till oss själva. Vår hjärna. Vårt undermedvetna.

Jag har i min karriär varit skonad från stora skador. Något av det värsta jag haft var en rejäl stukning av högerfoten. Det tog mig nästan  fem månader att helt komma tillbaka till den styrka och stabilitet jag hade i den innan skadan. Men jag slutade inte. Vila var det inte tal om. Smärta var något som var där oavsett om jag ville det eller inte.
Ska man köra igenom detta då?

Vare skada i sig är individuell men många fler av de skador både Du och jag har är bara att fortsätta köra. Ibland måste man igenom smärtan för att det ska bli bättre.
När jag stuckade min fot började jag träna den efter bara några timmar. Jag sprang inte på den men jag var vickade tårna, försökte gå på den så normalt som möjligt. Det sved, det gjorde ont.
Vid en hjärtattack säger man att det är tiden som är det mest kritiska, det är likaså vid en skada. När vi skadar oss får vi en en ansamling av blod vid skadan. Om inte det blodet får röra på sig så blir det bara större ansamling. Vi vill ha igång cirkulationen så att nytt färskt blod hela tiden kommer tid och det gamla försvinner, hur gör vi lättast det? Jo vi rör den berörda delen.

Vi börjar kanske med den vanliga träningen igen. Vi måste bygga oss upp dit igen men det går. Oavsett skada enligt mig. Frågan är bara tid. Med rätt träning, tålamod och tid så kan vi alla komma tillbaka. Frågan är bara vilken väg du tänker välja. Den där Du säger till kroppen att det inte får göra ont och att vila gör allt bättre eller tänker Du ta dig igenom smärtan och blir starkare?

Nästa gång jag skriver kommer ett inlägg om vad Du bör tänka på för att få ett skadefritt löpsteg